Den grönskande tiden... Eller starten på sommaren...

Nu skulle man vila bromsa in tiden lite… det känns som det börjar rulla lite fort. Nästan som bikers (mc killar)… efter ett långt vinteride av längtan så får man så brått nu, att en del måste köra så fort… Varför ha så brått när man får köra hela sommaren… ;-) Jag kör själv båge så jag vet också om de goa svängarna… men försöker njuta i ett lugnare tempo, det ska ju köras hela sommar halvåret…


För varje dag man kommer ut och tittar på marken så dyker det upp fler och fler växter och det går fort, nästan flera centimearter om dagen ;-) Nä bromsa ner lite så vi hinner njuta av vardagen, ta det till oss som visar sig dag för dag. Vintergäcken har redan börjat dra sig tillbaka liksom alla de vackra snödropparna som trotsat vinterns sista bistra dagar. Kan nästan undra varför de ska blomma så tidigt, bina har ju inte kommigt ur filten och mössan ;-). En favorit som är på gång nu är Svalörten… som bara finns där… i trädgården och i skogen, så anspråkslös och vacker. Scillorna som finns där i massor, blått och vackert.

Videkissarna är ju på gång och tussilagorna. Någon viska i dag att där var vitsippor… Kan det var möjligt.

Något som inte sviker mig är kirskålen den är nog redan 5 cm hög idag… 7 i morgon… man får nog seden som ett naturligt inslag eller som möjlighet till mat. För skulle man se den som ogräs, ja då hade jag bekymmer ;-)

Nu är det alla bina som jobbar i trädgården, fåglarna som käkat på min uteservering får hålla reda på alla insekter och sjunga sina strofer. Den mer nattliga showen får fladdermössen stå för, som fyller himlen med sina akrobatiska nummer.

Hoppas bara det akrobatiska kommer när det gäller min paddling, jag väntar fortfarande på formtoppen…men undertiden så får jag njuta av skådespelet i naturen och trädgården…






Service tiden!

Nu börjar dagarna bli längre och längre, framför allt när man kommer hem om kvällarna. Nu är ju isen borta i åarna, och havets is borta sedan ett tag. Bara små is bitar skvallrar om vad som varit.

Sista is remsan vittnar om hur kallt havet varit.

Har man nu varit duktig och lagat och fixat på kajakerna under vintern så är det ju bara att stoppa i och paddla.Vi andra… som jag tillhör i år, får ta ut och tvätta av kajakerna och då även lägga på lite skyddande vax. Kolla linor och justera. Mina träpaddlar har däremot fått sin olja, och mår som prinsar.

Något man kanske glömmer är att kolla sömmar och övriga detaljer på flytvästar och övrig utrustning.
Laga… det gör man kanske när det går sönder, men jag tycker det är bra att göra sådant innan om man kan. Skönt att kanske slippa stå på en kobbe och undra varför den här gick sönder. Allt går ju inte att förutspå, men bättre att lägga lite energi innan och optimera…

Jag brukar ligga långt framme med att ha grejorna i ordning… Men i år har jag mest servat kroppen… låta den vila, och försöka träna upp den igen. Spelar ju ingen roll hur mycket saker man har… eller vad det kostar, om inte kroppen är på topp. Kanske borde det läggas upp ett försäsongs träningspass hos var man och kvinna. Så vi inte ger oss ut otränade o uppvärmda, men med fyllda av paddel lycka. Så uppdatera kroppen också…

        Gul och röda reflexer på skaftet, syns tex från flera håll…

Ett bra billigt tipps på uppdatering, är ju reflexer. Sådana som man kan klistra på kajaker och paddlar.
Finns ju att köpa i våra älskade kajak affärer, men även vårt dagis Claes Olsson som har det på sina hylla. Bör nog vara ark eller något på rulle som man klipper av. Så det inte är någon upphöjd historia, som kan fastna någonstans eller ger motstånd i vattnet.
Vad man klistrar på sin paddel eller kajak spelar ju ingen större roll, bara det ger reflexer så vi syns så mycket som möjligt. Kan man få det i samma färger som lanternorna på båtar, skulle det kanske vara ett plus. Är det något man tycker är snyggt, så är det ju bara skoj. Kan ju vara det lilla blänket som gör att skepparen såg dig, i ett dåligt väder, mörker eller i sol blänket.

Hoppas vi ses snart på vattnet, fulla av lycka och reflexer ;-)

Kungsfiskaren...

Plötsligt dyker den upp. Den bara är där, utan någon större planering.

Jag tänker på vintern, ja den som snöar och fryser vattnet till is.

Hm… den borde varsko några veckor i förväg

När jag brukar paddla i ån så har jag en liten vägvisare med mig, en kungsfiskare. Så otroligt vacker, så man undrar nästan vad han gör, i våran fauna här. Sittandes på en gren vid vattnet, spanandes på paddlaren som följer åns slingrande väg. Han flyger en bit i förväg och kollar in… sticker en bit till, och håller alltid sitt avstånd till en. Sicken liten rackare. Mer än hälften av paddlingarna dök han upp på, ganska så bra närvaro lista ;-)
Ena gången han var med mig, så följde han mig ända fram… vad som gjorde mig förvånad, var att han flög fram till min flotte och upp mellan träden där jag kommer från. Satte sig där och kolla på mig.
Då tänkte jag, vad han har koll på mig. Denna lilla vackra fågel, visste han att jag skulle upp där. Att en liten fågel kan ha koll på läget så, var det bara slumpen… eller hade han kollat mig så många gånger så han visste? Det får bli en obesvarad gåta.
För det var ju vintern som inte ringde och sa till. Förra vintern kom plötsligt, det frös till ganska så snabbt.
Jag är övertygad om att kungsfiskaren inte hann packa och flytta, han var ju delvis och paddla med mig. När våren kom så dök han inte upp, även om jag har tittat mycket efter honom. Inte någon av hans släktingar i heller. Inte en kungsfiskare har jag sett det här året. Nu har vi haft en lika tuff vinter, där fåglarna får svårt att få mat,
speciellt när de behöver hämta mat från vattnet.

Så med detta vill jag ägna en tanke till min lille vän och alla våra turer.

Kanske tar det lite tid innan det kommer nya hit. Men är det någon kungsfiskare som läser detta, och har en tanke på att flytta.
Så ska ni veta att ni är välkomna hit, här är en idyll för er, med lediga bon ;-)
Mvh. Lasse

Lånade bilder.