En fantastisk höst paddling på Västersjön

Lördagen var helt underbar med solens strålar som gav färg åt höstlöven. Ett så fantastiskt väder att man tycker… det gör inte så mycket att det är höst. Det gäller bara att ta till vara de dagar som är så fina på hösten.

Så jag och Micke bestämmer på lördagen att vi tar den paddlingen som vi funderat på ett tag… så fint väder, bara att ta sig ut på söndags morgon. På söndags morgon ringer jag Micke och frågar hur gör vi? Dimma och mycket dimma. Ska vi ta Rönneå i stället eller vad tror du om Västersjön. Ja sa Micke, jag ringde en vän som bor där uppe vid sjön. Han sa att "han ser inte in till grannen"… det är tio meter dit. Vi bestämmer att vi väntar en timme, om nu solen ska komma i dag också. Efter en timme hörs vi av igen, hmm jo vi testar Västersjön. Den ligger nog spegelblank och mystiken kan vara där. Så vi tar oss upp dit med bilen och kajakerna på taket, men dimman finns där hela tiden. Så när vi nästan är framme, så händer det, solen skickar ner en stråle till oss. Tänk vad skönt om solen kommer nu… och att vi inte gav upp på morgonen, när det var som i ett mjölkpaket.

Väl framme vid Västersjön så börjar det spricka upp, och sjön ligger spegel blank.

 Det var som vi hoppades och anade.

Micke på väg ut… det känns redan här att det blir en bra dag. Mystiken och tystnaden ligger över sjön. Solen bryter igenom mer och mer, ett imponerande skådespel mitt framför ögonen. Tror aldrig sjön slutar imponera på mig, den har så många fina sidor.

Skådespelet fortsätter, och visst är sjön spegelblank.
Känslan av tystnaden… och när paddel bladen skär genom vatten ytan är magisk, tjuu tjuu tjuu...

Efter en tids paddlin, så var det den berömda fikan igen… Vi hitta en fin liten sandstrand som var som gjord för en lyckad fika på, med en enormt fin utsikt över sjön. I dag bestod fikan av varm korv med bröd och varm choklad, kaffe eller kall dryck.

Men det var nog fler som sett oss… så vi fick ganska så snart besök och intresset var stort.

Av våran mat… framförallt brödet som tycktes smaka utmärkt. Men visst dela vi med oss till våra gäster, efter att de synat våra kajaker och packning.

Efter utspisningen fick vi ett gott skratt… De simmade ut och gjorde en uppvisning. Änderna som visa ändan ;-).Vi skrattad gott, och kostaterade att det var en helt under bar dag, platts och paddling.


Micke som är van friluftsmänniska och paddlat mycket kanot blev nog så biten av detta, så jag tror inte det var den sista kajakpaddlingen där uppe. Tack för en mycket trevlig dag, härligt att ha med sig nu när vintern börjar komma närmare.

Vet att många fler vill hänga med upp där och paddla, man gör turerna så stora man vill. Hoppas ni också fångar dagen en dag, och får njuta av en paddling där uppe…

Så var det bilden på den vackra fjärilen. Makaonfjärilen.

Jag kommer att ha den här fjärilen med mig i minnet hela vinter halvåret... hur den flög runt och inte ville vara med på bild. Så vacker så vacker i solen, grönskan och blommorna, bland kobbar och skär. På lite håll såg det nog lustigt ut hur man skuttar runt där bland klipporna som ett barn, för att få den fina bilden ;-). Men det förlänger livet :-)... (läs föregående inlägg)

Tänk så vacker... Makaonfjärilen

När vi hade strandat till vid några fina öar i Misterhultsskärgård, för både fika och dopp…

Så plötsligt dyker den upp, gul och vacker. Makaonfjärilen, jag blir så glad (den är ju så vacker) man tror knappt att den hör hemma i vår Svenska natur.
Vet inte om det är för att det är så sällan man ser den, eller om det är färg o form… Men jag vet inte att vi har den i vår NV skånska natur, i så fall är det nog sällan.

Jo då jag stuttsa runt på öarna för att få en bild… Men icke, den var för snabb, eller så var det digitalkameran som inte hann med. Någon skulle säkert tro att det var jag som inte hann med ;-) i jakten på den perfekta bilden. Jo... så var det här med bilden... Hmm Skulle lägga in en annan bild här, knappen för bilder är borta. Så jag får komma tillbaka...